Inez Öhrman

Hur jag är som person? Jag är galen, blyg, lat, torr humor blablabla... Omman inte känner mig riktigt kan jag uppfattas som blyg, fåordig och säga/göra sjuka saker. Ibland vet jag inte riktigt hur jag tänker, liksom varför gjorde jag det eller sa det? Men ni som läser dethär vet då iaf att då ångrar jag mig så in i ... och tycker det är hur pinsamt som helst x)

 

Nämen jag är somsagt blyg innan jag känner mig bekväm med personen, då blir jag som en galen kanin som har druckit 147 powerking. Jag har lättast att vara mig själv och vara dampig när den personen jag är med är lika dampig! Ett bra exempel är några av mina bbf(best buddies forevahh) Emelie, Hanna, Julide och många andra. Dom har jag varit dampig med från första stund<3

 

Emilia, har kännt henne sen sexan, då var hon den coola som var med alla killar och pratade på lektionerna medan jag var den som satt och kolla på och var med mina tjejkompisar till kl sju på kvällen. Så mellan oss tyckte jag att det var lite spänt innan jag insåg att denhär tjejen är sjuk, dampig, galen och rolig! Så eftersom (typ två veckor haha) så dampade jag minst lika mycket som hon och nu skulle jag kunna berätta ALLT för henne<3

 

Vad mer kan ni behöva veta också? Jo, jag är huuuuur lat som helst, men ibland kan jag få världens ryck och vara duktig och träna, städa osv. Men nästa minut är det likadant igen x) Jag har dålig humor och skrattar åt typ allt, har en sjuk skadeglädje och äter godis så fort jag ser något.

 

Sen trorjag att jag är ganska lätt att vara med, rolig(hoppas jag, så inte alla låssas skratta åt det jag säger...) och jag är nog rätt förstående

 

Har inte bilder på alla, men u get it...!<3333

ÅHHH så svårt det är! Som dom flesta av er vet är Brunette tillsalu och ute på annons för att jag känner mig klar på henne. Efter det har jag provridit ett par d-ponnyer, men inte fått någon WOW-känsla eller klickat.

 

Så nu står jag i ett svårt beslut, ponny eller storhäst?

 

Min tränare vill att jag ska köpa storhäst och satsa på juniorsm i stället för att köpa d-ponny och satsa på sm. Många av mina kompisar ska/har gått upp på storhäst och vill att jag ska ha. Innan har jag tyckt att jag ska ta vara på ponnytiden för att kunna rida alla roliga cuper och meeting såsom ridsport ponny cup, sveland och många andra och även kunna åka på meeting med alla ponnykompisar.

 

Det är det jag är rädd för, att jag ska sakna det och missa allt roligt! Jag har fått så många nya ponnypolare sen jag började i skogslotten, och eftersom dom flesta av dom bor i norrköping och jag i linköping så kan vi ju inte ses så ofta, iallafall inte när skolan börjar. Så då blir det ju på tävlingar och om dom försvinner så ses vi knappt någonting! Tråkigt, jaa..

 

Ponnytiden är något jag aldrig får tillbaka, men jag tror att jag inte kan komma så mycket längre än såhär, så funderar på att lämna ponny-tiden bakom mig och gå över till storhäst, men inget är bestämt, ska åka och prova några storhästar och känna lite på det, så får jag se..

 

Men nu vet ni hur det ligger till, kom gärna med åsikter och synpunkter :)

Hela året har jag hålt på såhär! Skitit i att träna och småätit HELA tiden! Och jag fan inte bra av det. Jag är så trött på att jag alltd säger: Meh, en godis gör väl inget. JOO INEZ, DET GÖR DET! För om man fortsätter säga så varje dag så tar det ju aldrig stopp!

 

Så från och med nu ska jag tänka på vad jag äter och fokusera på min träning. Jag vill inte sitta där om tio år helt uppsväld, ligga på soffan varje dag och tänka: "Ähh jag börjar imorgon"

 

Så från och med nu, sluta äta sött varenda dag, börja äta nyttigare saker och träna skiten ur mig! Och om någon kommenterar: "Asså träna inte slut på dig, du kommer skada dig, blablabla" För jag SKA träna skiten ur mig! Annars känner JAG att jag inte har kämpat tillräckligt...

 

Så hejdå kladdkaka, godis, glass, läsk, snabbmat, pizza, chips och kakor, tack för en trevlig tid, men nu är det dags att gå vidare!

 

Så hej:

På senaste tid har jag känt mig som en i mängden. Bara så normal som man kan bli. Att jag inte är bra på något särskilt. Min häst är duktig men vi ligger på LAGOM nivå. Varken låg eller hög. Jag är varken smal eller tjock, jättelång eller jättekort, har inga mål direkt. Min familj har lagom med pengar och mina föräldrar jobbar med ett normalt jobb. Lagom nervös på tävling och presterar lagom bra, inte för mycket och inte för lite. Har lagom bra betyg i skolan. Jag lever ett förjävligt normalt liv!

 

Jag menar jag är inte Linn, Isabella eller Julia som har plockat fram SJUKT fantastiska ponnyer från INGENSTANS! Jag är inte Nellie som har kämpat från botten och nu får erbjudanden om att rida SM-ponnyer, blir sponsrad av företag och har kontakt med dom STÖRSTA bloggarna i Sverige. Jag är inte Caroline eller Sara med tuffa ponnyer som med sannolikhet kommer gå höga klasser. För jag är bara jag.

Det var därför jag skapade bloggen, för denhär SKA jag komma någonstans med. Även om jag inte kommer upp i skyarna som Linn, Nellie och dom andra storbloggarna, så kommer jag en bit. Även om det blir om en månad, ett år eller tio är så slutar jag inte förän jag har kommit någonstans. Jag slutar inte där jag började! Nu blir det bara inte så!

 

Jag och Emilia har kommit långt förut, och det var förra året! Vi blev länkade av bla (fd) Teamsl, Ponnysanning och Nellie Berntsson och vi hade över 600 läsare som mest! Luxus(Emilias gamla ponny) blev vald som veckans häst på Teamsl och vi hade storbloggare som kommenterade vissa inlägg! Det är riktigt stort! Vi skrek och hoppade omkring, om Nellie hade kommenterat ett inlägg ringde vi direkt varann och sa det!

 

Nu får vi hoppas att det går lika bra ensam, för detta klarar jag, det vet jag!